Har läst på lite olika ställen om just ämnet "Svartsjuka", det är ett väldigt intressant ämne enligt mig, för att många expterter verkar ha samma slutpunkt, att det handlar om något som vi varit utsatta sen vi var små att föräldrarnas beteende speglar sig i barnen, eller att ha blivit sviken av någon förälder (på något sätt) eller även varit med om otrohet eller svek i tidigare relationer.

Svartsjukan som man känner, har oftast med sig själv att göra, man får jobba mycket med sig själv och även sin självkänsla för att det kan i grund och botten vara saker som hänt en, att man just därför har detta som ett inlärt beteende eller också har dålig självkänsla och dåligt självförtroende. Kan relatera till "Man måste älska sig själv för att kunna älska andra".

Svartsjuka är oftast förknippat med en känsla av något slags hot, men som kan skena iväg o bli osund. När man är svartsjuk, kan känslorna bli så att man inte riktigt kan hantera de, för att det är något som gör att man inte kan kontrollera de. Oftast är svartsjuka ett inlärt beteende, men även kan själva svartsjukan ha med sin egna osäkerhet att göra.

Många människor som är svartsjuka har varit med om saker o ting som gjort så det utvecklats till en svartsjuka som är osund, för visst lite svartsjuka är normalt, men om det går överstyr är det något som spökar..

Det som kan utveckla svartsjuka är hur man ser sina föräldrar behandlar varandra, vad de gjort osv. Och om sina föräldrar separerades när man var liten, så kan man vara rädd för "svek", även om man blivit sviken av vänner eller tidigare partners (alt. varit med om otrohet) kan man vara rädd för att förlora den personen och därav börjar all svartsjuka.

Många är medvetna om saker o ting, men många vet inte hur de ska bearbeta det.. Men en insikt om varför man är svartsjuk, är en bra början för det handlar mycket om vad man intalar sig själv, bryta mönster är ett bra knep för oftast är svartsjuka ett inlärt beteende...